Att investera i känslor
Att våga tillit
Att hitta rätt när man som minst letar

Du frågade om jag var din
du som inget ville ha
En fråga som tidigare bara ekat i fina drömmar

Jag är din
Du är min
Vi är fantastiska

Allt jag vill är att skrika att detta är fan inte okej
Men du är för långt bort för att höra
Allt jag vill är att berätta historia som plågar
Men du klarar nog inte upp den ändå
Allt jag vill är att släppa din existens närmre
Men du gör det svårare än du nog ens förstår

15 feb.
Imorgon går du från att ha sett noll
till att ha sett allt
Det känns skrämmande
men bra

17 feb.
Du pratar om Stockholm, om sommaren i mina kvarter och om möten
Det är vi nu. Så jävla vi.

Fem månader har snart passerat.
Mina händer är fortfarande skakiga när tåget närmar sig plattform.
Det var längesen, den där känslan
som hittat tillbaka till mig
Jag ska vårda den ömt

http://ttela.se/start/regionalanyheter/1.1924537-15-fall-av-stalkning-i-vart-omrade

sista timmarna innan ettan byts ut mot en tvåa

Insläppt genom några meter mur
med växande rädsla för att åter krossas
ned till trasiga bitar betong

Att våga låta sig vara sårbar
är nu värre än någonsin

http://open.spotify.com/track/41WLqMKhUfQ3emFmNuwAHo

Trötthet som lamslår
känslor som växer
tankar som snurrar
Det ständiga problemet; vart leder vägen? Vägen som jag ska vandra

Bråttom. Men vart, till vad, med vem?
Många tårar, tankar, minuter har spenderats på frågan utan svar

Allt på en gång. Att aldrig stanna upp för att se allt fint man har.

-

Det har varit ett år av glädje, uppror och självständighet
jag mår så mycket bättre nu

Ändå förföljs jag av konsekvenser av ditt handlande, mer än jag någonsin valt att visa
Jag vill, men det är för tidigt för att dela min vetskap. Jag är livrädd för att riva den muren

Jag vill tro att fint existerar
Hoppet finns kvar men brinnandes på sparlåga

Där satt vi, med sällskap från norr och med vår franska mat och färskpressade juice tidigt en helgmorgon
En dag då vi kände höstkylan och jag ovissheten.

Idag fann jag mig själv sittandes där, en våning upp, med sällskap
målade upp bilder om mitt senaste besök, ovissheten har lämnat mig nu, berättade jag

Kylan är ännu hårdare nu men på insidan brinner det passionerat och vackert av upplevelser vi skapat

"För dig har jag alltid tid"

Närmare stegar vi mot något nytt
våra vägskäl korsas allt oftare
precis som du förklarat för andra

För första gången finns vi
snabbt
som en kombination virvlande nya steg
i vår egen koreografi

Ändå ekar väggarna ibland
den där sidan du aldrig sett
de där erfarenheterna du aldrig upplevt
ser du spåren eller är dem så djupt dolda?

Om du hade all vetskap, skulle det stärka eller brista? Fly eller fäkta?
Om muren rivs, vårdar du innehållet?

Sömnlösa nätter
Om du anat hur många du orsakat mig
flyr, fäktar, mardrömmer

"Jag ska få honom att fatta" sa du
jag önskar sanningen i varenda stavelse
Detta är mitt krig mot dig och jag ska gå vinnande ur det med huvudet högt

Lyckan rusar snabbare än adrenalin i blodet
saknaden var ömsesidig
känslorna likaså

Två veckor är lång tid, sa du
lång tid utan varandra

Nu möts vi igen med två dygns mellanrum
som om fint allvar påbörjats
Idag ses vi på perrongen igen

vi ska mötas på perrongen
så som kära gör
vi ska sitta på ett café
så som kära gör
vi ska titta varandra djupt i ögonen
så som kära gör

det var längesedan nu

Ett förbud bröts i natt igen
en process upprepas
du ska falla för vad du gjort
du ska ha lika ont som du orsakat